Segrarna skriver historien - i DDR och Sverige...
Claes Arvidsson hyllar i dagens SvD ”Borgarklassens diskreta charm”. Han anmäler Anders Edvardssons bok ”En annorlunda historia”, som utmanar den etablerade historieskrivningens syn på svenskt 1900-tal. Inte bara Socialdemokraterna utan även den liberala rörelsen har skapat det moderna Sverige. Och Per-Albin och folkhemet var nog inte så tryggt och mysigt som historiker velat göra gällande.
Som historiker av facket, och utan tendenser till medlöperi, har jag nog varit av Edvardssons uppfattning i åtskilliga decennier. Naturligtvis har vi här ytterligare ett exempel på att segrarna skriver historien. Det gäller för DDR såväl som för det revisionistiska Sverige under 20- och 30-talet.
Men om andra tolkningar, för historieforskning ÄR tolkning, skall kunna etablera sig i vårt land krävs mer än en borgerlig regering då och då och en och annan liberal tankesmedja. Här krävs nya läroböcker och en ny undervisning i våra skolor. Per-Albins helgonstatus, för att inte säga gudastatus, härskar ännu oinskränkt i läromedlen. Sossarna har där ensamma utvecklat Sverige till industrination och värlfärdsstat. Liberala tankar och individuella entreprenörers insatser är mer eller mindre helt nedtonade.
Nu har vi trots allt både i läromedel och i undervisning börjat lyfta fram kommunismens brott mot mänskligheten vid sidan av nazismens illdåd. Så, om jämförelsen tillåtes, är vi på väg mot något liknande ifråga om hur Sverige byggdes under 1900-talet. Men den förändringen kräver insikten att segrarna skriver historien och att all historia skapas utifrån valda perspektiv.
Som historiker av facket, och utan tendenser till medlöperi, har jag nog varit av Edvardssons uppfattning i åtskilliga decennier. Naturligtvis har vi här ytterligare ett exempel på att segrarna skriver historien. Det gäller för DDR såväl som för det revisionistiska Sverige under 20- och 30-talet.
Men om andra tolkningar, för historieforskning ÄR tolkning, skall kunna etablera sig i vårt land krävs mer än en borgerlig regering då och då och en och annan liberal tankesmedja. Här krävs nya läroböcker och en ny undervisning i våra skolor. Per-Albins helgonstatus, för att inte säga gudastatus, härskar ännu oinskränkt i läromedlen. Sossarna har där ensamma utvecklat Sverige till industrination och värlfärdsstat. Liberala tankar och individuella entreprenörers insatser är mer eller mindre helt nedtonade.
Nu har vi trots allt både i läromedel och i undervisning börjat lyfta fram kommunismens brott mot mänskligheten vid sidan av nazismens illdåd. Så, om jämförelsen tillåtes, är vi på väg mot något liknande ifråga om hur Sverige byggdes under 1900-talet. Men den förändringen kräver insikten att segrarna skriver historien och att all historia skapas utifrån valda perspektiv.
Trackback
